Det är sjukt, att man kan bli så bunden till en blogg....Det som en gång kändes som en belastning känns nu som ens bebis, man fixar och trixar och gör den fin, allt för att den ska bli en kopia av sig själv.

Så nu, efter att den fått vila upp sig är det dags att borsta av dammet och försöka igen.

Dem senaste veckorna har jag bara mötts av motgång efter motgång. Jag kom inte in på arkitekt och inte det andra heller som jag hade planerat på universitetet (iaf inte på första antagningen). Min kropp klarar inte av mitt jobb, den är inte van vid att röra sig så mycket vilket följs av konstant hunger och att den där fylliga kroppen jag äntligen börjat få försvinner med ett POFF! Visst, jag ska inte klaga, jag är inte skinn och ben och jag är inte tjock in andras ögon men i mina egna är jag för smal, jag vill ha dem där låren som går ihop så fint, höfterna som syns när man har på sig ett par tighta jeans....

Nog om det, igår blev det en tur till ullared och jag hittade min drömkudde så idag efter jobb piffade jag i rummet. Även en ny taklampa inhandlades men resultatet får vänta, det tar vi när det blivit mörkt.

För övrigt har jag stora planer på att våga mig på att öppna mina skrivbordslådor....men dem skrämmer mig och det är stor risk att dem exploderar...

Det känns som att jag alltid tjatar om att jag borde städa men heter man slarvmaja i mellannamn är det ett evighetsjobb tyvärr...Till och med nu när jag jobbar hela dagarna lyckas jag få kaos....

Nej, en dusch, lite kläder på och en bra bok i uterummet, så ska jag spendera min kväll ♥