Ni har säkert upplevt det någon gång, när livet är sådär underbart och ni bara vill frysa tiden för att det ska hålla sig såhär. Dels på grund av att ni vet att dessa ögonblick är sällsynta när livet passar precis ihop med hur ni själv vill att det ska vara och dels på grund av att ni inte vet när nästa ögonblick kommer och hur länge det varar...

Visst är det underbart när livet är på detta sättet, men varje gång det är så för mig, har jag en känsla som gnager inom mig som vet att det inte kommer vara för evigt och tillfället när man ska njuta för fullt blir aldrig helt perfekt på grund av den känslan...

Och precis som man vet, kommer den dagen, då glittret och skimmert i livet försvinner och molnen tornar upp sig på himlen, och man ångrar att man inte njöt fullt ut av glittret och glamouren när den väl fanns där.