Ja, var ska jag börja?

Som dem flesta kanske redan listat ut heter jag Frida. Jag är 18 år och bor så långt söderut i vårt avlånga land man kan komma.

Jag har en syster som heter Johanna, och så en mamma och pappa såklart. Och lyckos mig råkar jag också ha en pojkvän man inte kan bli annat än glad av att prata med, han är väldigt bra måste jag säga. Dock bor han lite för långt bort vilket gör att vi träffas alldeles för sällan! Men det måste jag förbättra mig med!

För tillfället går jag sista året i gymnasiet i Malmö på en knasig skola som heter Kunskapsgymnasiet. Dock ganska nice läge på somrarna då det inte är så långt till havet (fast på de 3 åren jag har gått där har jag inte varit och badat en enda gång). Jag är också en sån smarthead (ironi) som går naturlinjen i hopp om att bli något i framtiden. Ni samhällare: ta inte illa upp. Men jag gör så gott jag kan i alla fall, visst är det jobbigt men det ska nog bli bra till slut.

Efter gymnasiet hoppas jag på att komma in på arkitektutbildningen i Lund. Dock vet jag inte riktigt med det, intagningspoängen är så höga att man får svindel typ...Annars funderar jag på att bli något i riktning mot barnmorska.

Som person tror jag att jag är omtänksam, rolig glad och positivt. Inte för att bara lyfta fram de bra sidorna hos mig. Jag tror också att jag kan vara envis och döma folk utefter vad andra tycker och tänker om dem. Men jag försöker bättra mig och istället skaffa mig en egen uppfattning.
Jag är också ambitiös och har mål uppsatta för vad jag vill. Följer jag inte dem är det väl inte att världen går under men det är bra att ha något att luta sig mot.
Jag tror också att jag som person är väldigt stark i mig själv. Folks åsikter om mig är inget som direkt berör mig så pass mycket att jag går efter dem och anpassar mig efter hur folk vill att jag ska vara. Jag är på det sättet jag vill och finns det någon som har något emot det får den gärna säga det till mig, åsikter och konflikter är inget jag flyr ifrån.

Det har hänt många gånger att jag gärna velat byta liv eller utseende med någon som jag anser har det bättre eller ser bättre ut, men det har oftast slutat med att jag ändå velat vara mig själv. Jag är frisk som en nötkärna och är en människa precis som alla andra. Jag ser inte ut som en fotomodell men jag klarar mig utan det. Uppmärksamhet är inget jag letar efter, jag trivs med att vara lite halv-uppmärksammad.

Finns det någon människa jag känner inte har någon att prata med eller något liknande försöker jag alltid få kontakt och få med den in i umgänget, ingen ska behöva sitta och titta på när alla andra pratar och undra varför den inte får vara med.

Jag tror detta blir lite lagom om mig, kommer ni på någon annat som ni tycker jag ha missat så tveka inte med att lämna en kommentar!