Tänk vad många gånger man spekulerar i allt och över vad som kunde hänt om man inte hade träffat den personen, befunnit sig på det stället vid den tidpunkten, tagit chansen och hälsat på den personen.

Jag är jättebra på att spekulera i hur allt kunde blivit och hela tiden använda OM. Jag vet att det inte finns någon mening med att göra det eftersom det nu inte blev så. Det finns alla gånger en anledning till varför något annat händer istället eller varför man väljer ett annat val i livet. Men när man sen står där och har gjort helt fel val. Just då dyker det OM upp i huvudet titt som tätt. Man börjar drömma sig iväg till vad som hade hänt OM man inte gjort det valet eller OM man inte gjort det misstaget....Men samtidigt, hade man gjort de valen man ångrar att man inte gjorde hade livet inte sett ut som det gör idag eller så kanske det så småningom hade visat sig att de inte alls är så bra som man drömt iväg om att de skulle vara.

Kanske har jag gjort rätt val i livet ändå, men utan att riktigt veta om att de är just de valen som leder fram till guldkistan i slutet. Kanske jag helt enkelt ska nöja mig med mina val och ignorera OM, kanske är det bra som det redan är.

Kanske jag bara borde sluta tänka OM.