Jag trodde aldrig att det var något som skulle hända mig, har tidigare bara haft åsikten att träning är onödigt ont (även fast jag vet om att det gör bra för kroppen) och verkligen fått tvinga mig till träning. Väl där har jag inte heller känt någon större glädje över att vara där vilket har gjort att träningen blivit lite halvt(helt) bortprioriterad. 

 

Men plötsligt händer det som man brukar säga, plötsligt har jag börjat förstå de som måste träna för att må bra och verkligen känner suget att behöva komma iväg till gymmet. Äntligen är jag också där! Jag är inte direkt den som är stamgäst på gymmet men jag har som mål att träna 2 gånger i veckan vilket för mig är relaistiskt. Ibland blir det 2 pass i veckan, ibland 3 och ibland bara ett. Huvudsaken för mig är att jag åtminstone ser till att jag ger mig själv tiden att gå till gymmet även om det innebär att jag pluggar 1 timme kortare just den dagen.

 

Det svåraste för mig är att ta steget och byta om från jeansen och tröjan till träningskläder, att ta mig ur min fåtölj och göra det. Men när det väl är gjort går det utan problem.

 

Jag hoppas verkligen att detta ska bli en rutin som följer med mig 2015 och att jag inte låter skola och fest prioriteras framför det jag mår bra av!