Oh, tricky one....

Aja, min första kärlek var det ja.

Jo, jag tror det var i 8an eller 9an i grundskolan jag blev kär för första gången. Killen var ingen jag la märke till i skolan men när han tog kontakt insåg jag att han var supertrevlig och att jag trivdes i hans omgivning. Vi träffades några gånger och hade riktigt kul alltid. Jag tror aldrig att jag skrattat så mycket någonsin innan jag träffade honom.

Men sen hände något och jag vet inte vad, inget att spekulera i och vi slutade ses. Jag berördes väl inte särskilt mycket av detta vilket i efterhand har fått mig att inse att nej, jag var inte kär i honom. Jag var snarare kär i uppmärksamheten jag fick av honom och att någon såg mig.

Så det tog slut, likaså mitt sista år i grundskolan och jag började om på ny kula i Malmö. Jag hade kul och träffade några killar men som senare har visat sig bra som kompisar och inget mer.

Men sen en dag, en ny kille skrev till mig och jag hade aldrig sett honom förr, trots att vi bor i samma stad. Han var trevlig, mogen och jag var osäker och trodde inte han menade allvar med att han verkligen ville träffa mig...Men jag trotsade mig själv och började prata med honom. Det visade sig att han var precis som jag hade tänkt, omtänksam, rolig och mogen. Men sen kom osäkerheten tillbaka, jag fick tandställning och massa att göra i skolan så vi slutade att prata ett tag. Men jag insåg ganska snabbt att jag saknade att ha honom i mitt liv så jag tog upp kontakten igen. Vi fortsatte att träffas och jag insåg ganska snabbt att jag verkligen tycker om honom.

Det visade sig senare att han skulle flytta för skolan och när jag då insåg att jag inte skulle kunna skicka iväg ett sms eller bara skriva lite snabbt på msn och fråga om vi kunde träffas att jag vill ha honom mer än som en vän att prata med.

Och det var så det blev, han blev min pojkvän och min första kärlek.